Månadens profil – Mars

Turen har denna gång kommit till KMS nyvalda ordförande Magnus Albinsson. Här ger han en bild av hur hans liv ser ut även utanför multisportens värld.

Namn: Magnus Albinsson

Hur kom du in på att börja med multisport? När var det?

Första tävlingen var LGT 2000 med start i Stöten Sälen och mål i Karlstad. Håkan Nissula m.fl. skulle springa och jag fick möjligheten att vara med. Hade det inte varit för bra kompisar hade jag inte testat.

Vad kände du efter din första tävling?

En tydlig känsla: ”Aldrig mer!”
I efterhand kan jag konstatera att vi hade brister i kunskap och erfarenhet som fällde oss den gången. Vi tappade helt sugen på en 94 km trekking längs finnskogsleden från Röjdåfors till Morokulien. När vi kom fram till Morokulien efter 19 timmars trekking var klockan mitt i natten den förrädiska andra natten utan sömn. Vi hade ca 16-17 timmar kvar till mål med cykel, kajak och trekking och var säkra på att vi inte skulle klara det. Hade jag vetat vad jag vet idag hade vi antingen härdat ut ett par timmar till (när dagen gryr kommer krafterna alltid tillbaks) eller lagt oss att sova en timme eller så. Det hade garanterat gjort att vi kunnat behålla den andraplats vi hade när vi kastade in handduken. Nu trodde vi att vi skulle dö. (Han som var piggast av oss svimmade i duschen… men ingen orkade hjälpa honom upp.) Jag är numer försiktigare med att använda ordet ”aldrig”. Det är en väldigt lång tid.

Vilka idrotter har du ägnat dig åt innan du började med multisport?

Jag är orienterare sedan ungdomsåren. Först i Linköpings OK sedan i OK Tyr under flera år. Under lång tid la jag och min fru Eva upp livet efter olika orienteringstävlingar. Nu är det mer sporadiskt. Mitt första Tiomila sprang jag 1983 har en tredjeplats som bäst. Annars har jag två SM-silver från stafett och en sjätteplats i natt-SM att se tillbaks på. Nu håller jag och Eva i OK Tyrs nybörjarkurser för barn som våra två barn (Elsa 8 år och Simon 6 år) är med i. Så jag kallar mig fortfarande orienterare.

Du håller ju även på med skidåkning och orientering, vad är det som är så lockande med konditionsidrott?

Svår fråga tycker jag. Kanske att ta sig fram med egen maskin och uppleva nya saker. Eller kanske att det är för att det är så lätt att träna jämfört med lagsporter. Eller för jag inte helt är utan framgång i det. Vem vet?

Vad arbetar du med till vardags? – Hur hamnade du där?

Jag arbetar som affärsrådgivare på Inova i Karlstad. Inova är en affärsinkubator och vi arbetar med att stötta mindre företag i deras strävan att bli större. Bättre tillväxt i Värmland är vårt mål. Mitt jobb går mycket ut på att genom möten med företagarna hjälpa till att prioritera, initiera och följa upp aktiviteter som leder till tillväxt. Det handlar mycket om ett bra kontaktnät också.

Hur hinner du med att vara heltidsarbetande småbarnsförälder med att också vara multisportare?

En hel del pysslande med tid blir det. Försöker lägga in pass på tidiga mornar, sena kvällar och luncher. Sedan tränar jag inte så oerhört mycket men försöker att vara effektiv när jag gör det.

Vad tycker resten av familjen?

Jag har gott stöd från familjen. Vi hjälps åt och Eva tränar lika mycket som jag gör i snitt. Självklart måste en del familjeaktiviteter göras och de har nästan alltid företräde för mig. Men visst tycker jag att jag skulle vilja ha mer tid att göra roliga saker såsom att träna. Men det hade nog inte räckt med 50 timmar per dygn för att möta mitt önskemål där. Det handlar alltjämnt om prioriteringar.

Hur mycket tränar du?

Brukar bli mellan 5 och 10 timmar effektivt i veckan.

Vad tränar du helst?

Inget är så roligt som en bra och svår orienteringsbana. Det tycker jag fortfarande!

Vilket är ditt starkaste minne som multisportare?

Om jag är tvungen att plocka ut något bland alla starka minnen, väljer jag nattlöpningarna i Abu Dhabi. Vindstilla, tyst, mörkt, stjärnklart, ljummet och hur långt kvar som helst. Att vara en i ett lag som i denna miljö envetet strävar framåt är stort. Att lite senare se solen gå upp över de guldgula sanddynorna och fortfarande ha hur långt kvar som helst, det är ståfräs.

Vad har du upplevt som din största ”seger”?

Jag tror jag fortfarande har min största seger kvar att uppleva. Annars tycker jag att mina segrar kommer i det lilla. Att våga säga ja till en tävling är en seger. Att lära sig crawla är en seger (den har jag det mesta kvar på).

Vilken tävling drömmer du om att genomföra?

En tävling typ Wenger Patagonian Expedition Race är drömtävlingen för mig att genomföra. Exotisk, krävande miljö, lång tid, nonstop och ödemark. Bättre förutsättningar finns inte.

Men kanske viktigare än var och hur jag gör det, är med vilka jag gör det. En mindre ”häftig” tävling kan bli hur kul som helst att genomföra med tävlingskamrater som jag trivs med. Det har jag flera bevis på.

Vad gör du när du inte multisportar?

Familjen är mitt huvudintresse. Sedan försöker jag jaga lite vilt och kanske hinna med att bygga lite på villan eller sommarstugan.

Vilken är din favoritpryl?

Jag älskar min pannlampa! Lätt, smidig och ljusstark! Passar på cykeln och batteri som håller hur länge som helst. http://www.ayup-lights.com/

Favoritmat – på tävling/hemma

På tävling är all mat min favoritmat. Jag har dock en förmåga att bära med mig lite för mycket mat, vilket jag blir aningen bättre och bättre på att inte göra. Hemma är det mat som är snabb att tillaga som är min favoritmat. Jag tar mig sällan tid att lägga ner det engagemang som krävs för att få till riktigt god mat.

Vad ser du helst på TV

Jag tycker inte jag tittar på TV alls. Men blir det nåt nån gång så sätter vi på en DVD. Vi har inte sett så mycket på bio de senaste decennierna så det finns alltid en bra film att se på DVD.

Slutligen, du är ju nybliven ordförande i klubben, hur ser du på din uppgift där?

Det är verkligen spännande. Jag ser en klubb som är på väg från en spontan garageförening till en framgångsrik strukturerad idrottsverksamhet. Min roll är att leda oss de första stegen i denna riktning samtidigt som vi behåller den goa andan som finns i klubben.

Det handlar om att få till en hållbar och trygg hantering av de återkommande aktiviteter vi gör i klubben. Jag tror att vi kan ha roligare och bli effektivare om vi organiserar oss kring våra tävlingsresor, arrangemang, klädinköp, träningar, sponsorarbete, fester mm. Det är inte ett självändamål att uppfinna hjulet varje gång. Allt detta kräver initiativ och ansvarstagande från många medlemmar och jag vet att detta inte alls kommer vara något problem. Om vi bara kan portionera ut det i lagom stora bitar.